Krönikan
Rulla nån i tjära
All den snö som kom i februari beror sannolikt på växthuseffekten. Säg det som inte beror på växthuseffekten nuförtiden.
Varenda liten skattehöjning skyller man på växthuseffekten. Och dom höjningarna är inte så små. Växthuseffekten är helt klart att räkna med.
Men snön kommer i slutänden att töa bort. Sedan kan man konstatera att skidorna inte kom fram den här gången heller. Inte otroligt att dom ligger översnöade någonstans. I någon envist kvardröjande snödriva.
Grundvallningen som man kostade på för många år sedan har inte varit till någon större nytta precis, den tjäran hade man kunnat använda till annat.
Stryka den på bilen exempelvis. Kan vara lämpligt med tanke på växthuseffekten.
Tjära lär vara bra mot rostfläckar på gamla bilar. Fuktavstötande
och tilltäppande, tränger in i varje por. Inget grundarbete
behövs, bara att pensla ut. Se till att det täcker bara,
fast man ska passa vindrutan.
Bruket av träbåtar minskar stadigt och då gäller det för tillverkarna
av tjära att hitta på nya användningsområden. Det gäller att få
avsättning för tjärprodukten om det ska bli någon tjärtillverkning
kvar i landet.
Miljömärkt tjära, en verklig naturprodukt. Det miljövänliga
alternativet till alla oljor och annat utländskt klet som vi
hittills behandlat våra gamla klenoder med.
Tjäran är en strategisk produkt, ett svart guld. När det kommer till kritan är nog tjäran den svenskaste nationalprodukten av alla. Kritan skulle kunna bli en framtidsprodukt också.
Och faktum är att hembränningen av tjära bara ökar ute i byarna.
I takt med att bilarna blir äldre.
Kan norrmännen skvimpa med olja så kan väl vi med tjära? Det är
lika svart och kladdigt det. Här har man som vedeldare producerat
tjära i flera år nu. I sann patriotisk anda. Det riktigt dryper av
tjära i pannrummet. Det ska förresten heta "vårt tjära fosterland"
numera.
Lagom till den kommande vårstädningen borde det vara dags för den
stora tjärkarvningen också. Det är då man karvar ur all överbliven
tjära från vedpannan. Så man får plats med någon mer vedpinne.
Vi får väl se hur det blir med den saken.
Den som är rädd om skogen kan inte elda med öppna spjäll hur som
helst. Konsten är att kunna ligga och segdra länge på varje dyrbar
vedkubbe. Se till att man både eldar och har klabben kvar.
Gärna att man blöter på med vatten också, på vedpinnen. Så den
inte försvinner i rödaste rappet. Man får ligga på helspänn intill
vedinkastet och passa med dragluckan. Så att det inte blir för
stor glipa. Tjäran dryper från varje glipa.
Sportlovet var fordom en tid då det gick åt mycket tjära. Sedan
kom plastskidorna och gjorde vallningsprocessen kort. Till saken
hör att plastskidor är tillverkade av olja ifrån Norge.
För många av sportlovsfirarna var vallningen det enda sättet att
få en ordentlig fysisk genomkörare. Idag sitter man mest inomhus
när det är sportlov. Intill vedinkastet.
Möjligen att man kan gå på snöskor. Dom flesta tjärproducenter
brukar ha ett par snöskor liggande hemma någonstans på vinden,
tillverkade i rotting och med spännband i kalvskinn. Om dom inte
har gått till majbrasan.
Rödvin kan man dricka också. Som alternativ aktivitet.
Rödvinspimpling kan lämpligen utföras i direkt anslutning till
dragluckan. Vill man hålla sig frisk länge så ska man dricka ett
par glas rödvin i veckan. Det kan man läsa i varenda hälsospalt
nuförtiden.
Ligger man efter kan man ägna sportlovet åt att bälga ihop till hela årsbehovet.
© Leif Woxlin 2005-02-26
|
Växthuseffekten
Tjärobjekt
Peter Eriksson,
språkrör för Miljöpartiet
|
Aktuell krönika
|