Krönikan
Sura och sjung
På teven om helgerna är det Så Ska Det Låta med Harrysson men man
hör aldrig vad dom säger. Eller sjunger, rättare sagt. Alla ska
sitta och sjunga med till programmet nämligen, högt och
hämningslöst. I tevesoffan och runt soffbordet.
Det är ju trevligt att folk sjunger men man hör ju aldrig vad dom på teven sjunger.
Det var inte länge sedan som folk kunde åka och hälsa på bekanta
en helgdagskväll bara för att sätta sig framför teven och titta på
Bingolotto, men den tiden är för länge sedan förbi.
Nuförtiden öppnar man inte ens dörren när dom ringer på. Man släcker lyset och låtsas att man inte är hemma.
Ingen behöver ha en massa dåligt väder att prata om, bara för att man inte har något vettigt att säga. Ingenting om aktiekurser och annat som man kanske slängt ut en massa pengar på, man sjunger istället. Ljudligt och artikulerat, gärna att man rullar lite extra på r:en, på ett
lätt överdrivet sätt.
Det har blivit inne att lära sig sångtexter utantill, rena prestigen på sina håll. Ett par tre verser på varje låt, minst.
Säg det med en sång, sjöng Lena Andersson på sjuttitalet men tänk
att det skulle dröja ända in på tvåtusentalet innan det skulle bli verklighet.
Idag kommer man inte långt med att bara klämma i med första strofen i
refrängen och sedan stå och mima resten, det kan bli direkt
pinsamt. Man blir betraktad som en fyrkantig buffel utan social
kompetens.
Att försöka ta efter till ett förinspelat band kallas att man sjunger playback. Det var väldigt vanligt under en period att mindre begåvade skivartister sjöng playback, men det är slut
med det nu. Den som inte kan sjunga live på egen hand kan bita sig själv i tungan, en gång för alla.
Kvinnan tige i församlingen, som det heter i skriften, men det är
det ingen som fäster sig vid längre, och tur är väl det. Tvärtom
är det så att man ska ge full hals, även som kvinna. Hojta rätt ut.
Inte minst då när man sitter i kyrkbänken. Där har man det faktiskt ganska
förspänt, eftersom man sitter med fri tillgång till sångboken med alla texterna.
Man behöver inte ens vara med i någon kyrkokör och sjunga rent,
eller ens i manskör och dricka rent, man kan göra det som enskild
individ. Precis där man sitter, rätt upp och ner. Ta i så det spricker.
Att sjunga är en demokratisk rättighet, utom kanske på allmän plats. Om man inte
har särskilt tillstånd.
Det svamlas om demokratiskt underskott i EU, men man kan
misstänka att det bara är folk som inte har sångröst själv som
tycker så. Det alltigenom överskuggande är ändå att man slår vakt
om rätten att få sjunga ut sin mening.
Och det får man i EU, om man inte är kungen förstås, för då finns det alltid nån avundsjuk Bror Duktig som blir sur i magen.
Kungen borde förresten bli statsminister så slapp man bli sur själv.
Den svenska sångtraditionen håller för att leda EU
in i framtiden. Med tungviktare som Taube och Sven-Ingvars
och tungvrickare som Ludgo-Pelle kan man överrösta vem som helst.
Fransmännen blir ju gärna lite lätt entoniga i längden med sina
chansons, möjligen man kan acceptera Kjell Brel och hans bror.
Italienarna är rena säkerhetsrisken. Med smörsångare och
strandraggare som Eros Ramazotti i farten så får man hålla koll på
om inte döttrarna så i varje fall fruarna.
© Leif Woxlin 2004-03-05
|
Aktuell krönika
|