www.bergsjo.nu


Krönikan


En minister som är trevlig

Att Jan O Karlsson är en både girig och ohederlig människa, det har man fått sig serverat i tidningar och teve dom sista dagarna.

Vad som tycks märkligare, är att Jan-o Karlsson dessutom visar sig vara fullkomligt talanglös som politiker. Ingen hand med journalister alls, och ingen som helst känsla för situationen. Man kan fråga sig hur Göran Persson kan välja ut en sån tarm till minister.

Jag som trodde Persson hade järnkoll på läget. I själva verket kanske Persson är ovetande om det mesta. Det är bara inför kamerorna som han burrar upp sig och försöker verka stöddig.

En annan fundering som inställer sig, och som man fortfarande inte fått något riktigt svar på, trots att den egentligen borde vara den viktigaste av dom alla, är:
 Vad i all sin dar gör en migrationsminister?

Jan O Karlsson har alltså tilldelats posten som minister för migration. Själv hade jag aldrig hört talas om den posten tidigare. Möjligen att den är nyligen inrättad.

Man borde ta reda på vilken migration det är frågan om. Det kan väl aldrig vara utvandringen som ministern i fråga ska administrera? Alltså utvandringen av arbetstillfällen till låglöneländerna i föredetta kommunistiska östeuropa. Eller utvandringen av företagsledningar till London och Schweiz?

Nu är det inte bara Jan O Karlssons ministerämbete man kan känna sig skeptisk inför. Vad gjorde exempelvis förre ministern Rosengren? Rosengren hade som viljeinriktning "bredband till alla".

Inte blev det nåt bredband i Bergsjö inte.

Och vad integrationsminister Mona Sahlin egentligen integrerade är det fortfarande ingen som vet.

När det gäller finansminister Ringholm så kan man undra om han ens vet vilken ände som är vilken på en räknesticka. Men det är ingenting man behöver ligga sömnlös om nätterna för, eftersom man vet att det finns många duktiga tjänstemän på finansdepartementet som är snabba på att räkna och som vet att ta hand om nationen.

Men vad ska man med Ringholm till?

Förr i tiden hade vi duktiga ministrar som minsann både kunde kalkylera och dividera. Gunnar Sträng tillexempel, på sin tid (60-talet). Om honom sa man att han skulle kunna få vilket toppjobb som helst inom industri och näringsliv.

Men Bosse Ringholm är det förmodligen ingen som skulle vilja ha. Om Ringholm anmälde sig till Arbetsförmedlingen, hur skulle det gå? Det kan man undra över. Vilken normalt funtad arbetsgivare skulle vilja anställa en som Ringholm?

Att Ringholm har visat sig sakna handlag med folk och inte har tillräckligt med förståndsgåvor för att kunna hålla en enkel presskonferens, det gör ju inte saken bättre precis.

Ringholm ska nog vara ganska glad över att det finns en som Persson. Som vill ha honom. Persson som inte har nån koll.

Stackars Brynäs, som ligger sist i serien. Är dom medvetna om att dom har Ringholm som supporter? Man borde inte ha maskotar som för otur med sig.

Sen finns det vissa i det här landet som ondgör sig över kungen och som säger att han inte har nåt riktigt jobb. På sin höjd bara att han åker omkring och är trevlig, säger dom. Klipper band och skakar hand med folk och ler rätt in i kameran.

Själv tycker jag naturligtvis precis tvärtom; att man ska uppmuntra folk som är trevliga mot varandra. Gärna göra dom till kung om det finns möjlighet.

Landshövdingar är det många som gör sig lustiga över också. Halvgamla avdankade politiker och generaldirektörer får bli landshövding när dom inte längre duger till nåt annat, så brukar det heta. Då får dom sitta på sitt residens och bara ägna sig åt att försöka se glada ut på bild i tidningen.

Men själva poängen med en landshövding är ju just detta; att han ska vara trevlig. Eller hon, för den delen. En landshövding ska hålla käcka små tal och hålla middagar. Att utnämna en landshövding som inte är trevlig, det vet alla att det är rena kardinalfelet.

En minister däremot behöver tydligen inte vara särskilt trevlig. Det är däremot väldigt konstigt.

Många ministrar av idag är människor som måste betraktas som rejält svårplacerade. Att dom fått ett jobb som minister är säkert rena räddningen från en personlig katastrof. Från social undergång och diverse missbruk.

Snacka om reträttpost.

Inte gör dom nån skada heller, där dom sitter. Det räcker med att uttala en välmenad viljeinriktning, sen blir det som bekant inte så mycket mer.

Men man borde faktiskt tänka på det i fortsättningen, att bara utnämna ministrar som är trevliga.



© Leif Woxlin 2002-11-10


Aktuell krönika

www.bergsjo.nu