www.bergsjo.nu/hulten

www.fiolenmin.nu

Blind-Pelle berättar


Saxat ur boken

"Per Selanders lefnadsbeteckning,
Utgifven af honom själf"


Tryckt i Cambridge, Minnesota
år 1913

Med referens till Helge Nilssons bok
"I Pustens och Hultkläppens spår
Låtar från Norra Hälsingland"
Utgiven 1978

"Efter finska försvarskrigets olyckliga slut med ryssarna år 1809, öfverflyttade många finnar till Sverige, emeden de icke ville erkänna ryska tsaren som deras regent och böja sig under det ryska oket; bland dessa var också Abraham Hult, som vid denna tid kom till Bergsjö i Gäfleborgs län, och där blef soldat.

---
Abraham Hults äldste son Per, som var allmänt känd med tillnamnet Hultkläppen, var född omkring 1834, han var mycket anlagd för musik och började spela fiol redan som barn, och blef därför mycket skicklig att hantera detta instrument.

Och om han skulle ha fått teknisk utbildning, skulle han måhända ha blifvit en av världens bästa fiolinister, men emedan han var fattig, och som på denna tid icke skolbildning i dessa trakter var mycket känd, blef han en som man kallar bondspelman, men en god sådan, ty han var en af de förnämsta på dessa trakter och var mycket anlitad för sin musik, men som i de flästa fall är förhållandet med sådana där snillen, och särskilt då det gäller spelmän ligger en stor fara för handen, nämligen dryckesseden, hälst under denna tid, då rusdryckesbruket i dessa trakter var så allmänt, blev Per en slaf under denna last, som sedan höll honom nere i den lägsta graden.

Per var för öfrigt mycket väl begåvad och händig i allting, såsom alla de öfriga av denna släkt. särskilt i handaslöjd. Han hade icke något bestämt yrke, men tog sig fram med snart sagt vad som hälst.
Han blef gift i Hassela med en Kristina Svensdotter från Mörtsjön, och hade tillsammans med henne tre barn, Lena, Kajsa-Greta och Anders-Petter.

Per, som till beväringsnamn tog Alsén, blef änkling medan barnen voro mycket små, hvadan de icke fingo den bästa uppfostran, emedan fadern fortfarande förde ett mycket slarvigt levnadssätt och de små fingo reda sig så godt de kunde, men de växte upp och blefvo jämförelsevis ganska godt utbildade, emedan de alla voro lik den öfriga släkten, mycket väl begåfvade, särdeles i handaslöjd.

Per Alsén tillbringade sin sista tid i en koja nära Vrångtjärn i Hassela i den yttersta fattigdom och i det djupaste armod, han blef sjuk på hösten år 1898, och blef omhändertagen av Hassela fattigvårdsnämnd som ombesörjde att han blef transporterad till Hudiksvalls lasarett där han avfled i november samma år i en ålder av 64 år.

Hultkläppen dog, men hans minne lefver, och skall lefva så länge en musikälskande människa finns kvar i de norra helsingesocknarna, och även här i detta land skall Hultkläppen och hans musik bevaras i ett ständigt minne, särskilt av de som minns honom och hans muntra pålskor.

Kläppen hade väl sina stora fel, men han var också en man, som är värd att bevaras i minnet."


Blind-Pelle - Per Selander