Blind-Pelle berättar
Saxat ur boken
"Per Selanders lefnadsbeteckning,
Utgifven af honom själf"
Tryckt i Cambridge, Minnesota
år 1913
Med referens till Helge Nilssons bok
"I Pustens och Hultkläppens spår
Låtar från Norra Hälsingland"
Utgiven 1978
"Efter finska försvarskrigets olyckliga
slut med ryssarna år 1809,
öfverflyttade många finnar till Sverige,
emeden de icke ville erkänna
ryska tsaren som deras regent
och böja sig under det ryska oket;
bland dessa var också
Abraham Hult,
som vid denna tid kom till
Bergsjö
i Gäfleborgs län,
och där blef soldat.
---
Abraham Hults äldste son Per,
som var allmänt känd med tillnamnet
Hultkläppen,
var född omkring 1834,
han var mycket anlagd för musik
och började spela fiol redan som barn,
och blef därför mycket skicklig
att hantera detta instrument.
Och om han skulle ha fått
teknisk utbildning,
skulle han måhända ha blifvit
en av världens bästa fiolinister,
men emedan han var fattig,
och som på denna tid
icke skolbildning i dessa trakter
var mycket känd,
blef han en som man kallar
bondspelman,
men en god sådan,
ty han var en af de förnämsta
på dessa trakter
och var mycket anlitad för sin musik,
men som i de flästa fall
är förhållandet med sådana
där snillen,
och särskilt då det gäller spelmän
ligger en stor fara för handen,
nämligen dryckesseden,
hälst under denna tid,
då rusdryckesbruket i dessa trakter
var så allmänt,
blev Per en slaf under
denna last,
som sedan höll honom nere
i den lägsta graden.
Per var för öfrigt mycket väl begåvad
och händig i allting,
såsom alla de öfriga av denna släkt.
särskilt i handaslöjd.
Han hade icke något bestämt yrke,
men tog sig fram med snart sagt
vad som hälst.
Han blef gift i Hassela
med en Kristina Svensdotter
från Mörtsjön,
och hade tillsammans med henne
tre barn,
Lena, Kajsa-Greta och Anders-Petter.
Per, som till beväringsnamn tog Alsén,
blef änkling medan barnen
voro mycket små,
hvadan de icke fingo den bästa uppfostran,
emedan fadern fortfarande förde
ett mycket slarvigt levnadssätt
och de små fingo reda sig så
godt de kunde,
men de växte upp och blefvo jämförelsevis
ganska godt utbildade,
emedan de alla voro
lik den öfriga släkten,
mycket väl begåfvade,
särdeles i handaslöjd.
Per Alsén tillbringade sin sista
tid i en koja nära
Vrångtjärn i Hassela
i den yttersta fattigdom
och i det djupaste armod,
han blef sjuk på hösten år 1898,
och blef omhändertagen av
Hassela fattigvårdsnämnd
som ombesörjde att han
blef transporterad till
Hudiksvalls lasarett
där han avfled i
november samma år
i en ålder av 64 år.
Hultkläppen dog,
men hans minne lefver,
och skall lefva så länge en
musikälskande människa
finns kvar i de norra
helsingesocknarna,
och även här i detta land
skall Hultkläppen
och hans musik bevaras i ett ständigt minne,
särskilt av de som minns
honom
och hans muntra pålskor.
Kläppen hade väl sina stora fel,
men han var också en man,
som är värd att bevaras
i minnet."
Blind-Pelle - Per Selander