|
Thomas van Wachenfeldt har åstadkommit ett mästerverk, driven av händelserna i Bergsjö när Hultkläpps-monumentet stoppades.
Bakgrund: För ett par år sedan beslutade kommunledningen i Nordanstig att uppföra en staty som hyllning till bygdens store son Hultkläppen och för att visa på det rika folkmusikaliska arv som finns i norrhälsingesocknarna och som vi vänner av folkmusik är så malliga över. En lokal smideskonstnär kontrakterades och statyn skulle utformas som en fri fantasi kring spelmanslegenden.
Så långt gott och väl, men under förevändning av att pengarna skulle tas från den kommunala musikskolan skapades ett drev mot projektet med insändare och namninsamlingar. Det hela slutade med att konstnären fick nog och hoppade av.
I skuggorna bakom drevet gömde sig kristna fundamentalister som regissörer och ivriga påhejare. Som ett märkligt historiskt krumsprång gjorde sig alltså samma mörka krafter gällande som Hultkläppen och andra hade att kämpa emot för över 100 år sedan. Detta när det var meningen att allt skulle vara förlåtet och Hultkläppen skulle ges sin rättmätiga hedersplats vid Storgatan i Bergsjö.
I praktiken visade sig ingenting vara förlåtet och vi vet vilka fienderna är.
Hela produktionen andas därmed vredens kraft men kanske ändå mer stolthet över vårt kulturarv. Musiken kommer från norra Hälsingland och Medelpad och vi känner igen namn som Jon-Erik Öst och Wiktor Öst, båda från Bergsjö, och Pelle Schenell från Gnarp. Aldrig har väl Schenells Trollens Brudmarsch klingat så vackert som i detta sammanhang av djävlar, häxor, näckar, troll och andra varelser.
Wachenfeldt spelar ensam fiol, ofta förstämd, och det med precision och skärpa. De enklaste melodier och de mest krävande virtuosnummer ges samma självklara form och dignitet. Inga poparrangemang eller sidoinstrument tillåts störa, vi slipper befriande nog all billig populism. Det är åter fiolen som gäller, både då och nu.
MALLEUS CLERICUM är ett unikt dokument med riksangelägenhet; dels genom sitt musikhistoriska djup som lyfts fram i ett fulländat konstnärskap, dels genom sitt ställningstagande mot allsköns fundamentalism och fördummande inskränkthet.
Leif Woxlin, 26 september 2010
|
|
