Säg det med toner...

Med anledning av den kritik mot förvanskning av låtar, som jag tidigare påtalat, har jag fått ett femtiotal påringningar från spelmän i Medelpad, som välvilligt tackat mig för att jag dragit fram falsarierna. En av de som ringt upp mig, är den gamle spelmannen Albin Viklund i Västergård, Attmar.

Han var arg som ett bi, för den tämligen vårdslösa behandlingen som "Polska från Norrhassel" fått genomgå under Torsten Karlssons berömda revidering. När Viklund en gång skulle deltaga i en spelmansövning, då hade låten arrangerats, och när de så skulle spela, då kunde inte Viklund vara med, för han kom bakefter. Två takter i första reprisen hade Karlsson kapat bort. (Varför?) Jo, när Viklund sade till Karlsson om det, så svarade den sakkunnige Karlsson: Det måste göras så, för annars går det inte att dansa efter den.

Om Karlsson verkligen varit kännare på området ifråga, då skulle han haft reda på, att polska kan dansas, oavsett taktdelarna i låten. Går det att spela låten så som den befinner sig, betyder det icke något, om så är 7-9-11 eller 13 takter i reprisen. Polskan är icke, såsom hambo, en turdans utan kan spelman hålla takten har taktdelarnas antal mindre betydelse, men de är ett kulturhistoriskt dokument och bör såsom sådant bevaras i det skick de förekommer.

"Polska från Norrhassel" har i Karlssons revidering publicerats och när några spelmän i västra Medelpad fingo tag i exemplaret och spelat genom låten, så kastade de tidningen i spisen och brände upp den, de ville inte hava eländet inom väggarna. Det är inte att undra på, att även Albin Viklund var förtörnad och därför ringde upp mig och bad mig resa till honom och teckna upp låten så att den fick sitt ursprungliga innehåll tillbaka.

På grund av Karlssons självsvåldiga revideringar av låtar, har jag under den gångna julhelgen bränt upp närmare 500 låtar som var avsedda för Medelpad, men för att undgå Karlssons revideringar, ansåg jag att det var bättre att de försvann, än att de skulle förvanskas efter godtycke. Den eller de som skall stå i spetsen för ett sådant företag som att bedriva folkmusikalisk reparationsverkstad, bör kunna lite mera än att bara slå på stora trumman och blåsa revelj på trumpet, det bör finnas något litet folkmusikaliskt begrepp också.

Tycker inte Karlsson att det vore lämpligast att inlämna sin bandspelare till en skicklig reparatör för justering, i det skick den nu befinner sig, befinnes den vara behäftad med något fel, så att den icke kan återgiva låtarna i det skick som de spelats?

NILS OLSSON