Katrina Lundstedt, (1876-1962).
Från Korpåsens höjder till Ölsjöns strand hördes denna unika trallerskas tonrena och melodiska polskor.

Hon trallade till dansen, sjöng visor och berättade om bondelivet på 1800-talet, levandegjorde spelmännen och gav en klar bild av hur småfolket levde. Allt detta på en fullkomligt underbar Hasseladialekt.

Katrina var en stor traditionsbärare utan att egentligen vara medveten om det, och hon hade en otrolig förmåga att minnas låtar hon hört för länge sedan i sin ungdoms dagar.

En källa av minnen - oerhört viktig för bevarandet av den gamla dansmusiken.

Jon-Erik Hall, (1877-1948).
"Vår tids störste allmogekompositör!", "Vårt lands förnämsta bygdespelman!", "Folkmusikens Schubert!".

Ja, superlativen hopade sig och lovorden strömmade när musikkännare som Wilhelm Peterson-Berger, Nathan Söderblom m.fl. beskrev J-E Hall och hans musik.

Hall var riksspelmannen och konstnärssjälen som gick vid sitt skogshemman i Fjusnäs i Hassela och diktade låtar om hembygdens skönhet. Fångade stämningarna ur naturens egen mystik.

Han vann flera fina utmärkelser för sin stora folkmusikaliska framgång, men största glädje av allt gav honom Ungdomsringens guldmedalj som han fick 1943 "För mångårig och värdefull gärning till svenska folkmusikens fromma".

Anders Erik Jonsson, * 1868.
Från Västtjär i Ilsbo. Han kallades allmänt för Jon Acht. Eskil Lundberg mindes några låtar efter Jon Acht, bl. a. denna "Häståspolska".

Hägg-Erske, (1827-1911),
vars rätta namn var Erik Sundell, bodde i Älvsund i Bergsjö. Han kallades även "Stassviken".

Han brukade sätta strängar på ett klappträ och spela Näckens vals med sådan bravur att ingen levandes människa kunde sitta still.

Gammelbo-Lars, (1820-1907)
var kolare och spelman. Hans namn var Lars Andersson och han bodde i Gammelboan i Norrgimma.

Han tillhörde en genuin spelmanssläkt som kom till Hälsingland i slutet av 1700-talet från Ore i Dalarna.

Göte Söder, (1920-1993)
föddes i Bredåker i Bergsjö. Var släkt med Östarna. Viktor Öst var hans morbror, och mor Linas kusin Jon-Erik Öst, gästade ofta hemmet i Bredåker.

Göte studerade på musikhögskola och skaffade sig ett brett musikaliskt kunnande. Han hade egna gäng och var ledare för Gnarps musiksällskap.

Göte var dessutom en spelman i själ och hjärta och var tidigt med i Bergsjöbygdens spelmanslag. Komponerade egen musik, både modernt och i traditionell stil. Tecknade också upp en del äldre låtar.

Helge Nilsson, (1906-1982)
född i Rogsta men bosatt i Bergsjö.

Historielärare, riksspelman, hembygdsforskare, folklivsforskare, Zornguldmedaljör, hembygdsföreningens ordförande m.m. Titlarna kan göras många när det gäller denne store kulturbärare. Han samlade visor, spelade in traditionsbärare och upptecknade låtar som var på vippen att glömmas bort.

Med kärlek, entusiasm och kunnighet räddade han en stor del av norra Hälsinglands folkmusikskatt som under 1950 och 60-talet höll på att försvinna.

Vi bär idag vårt arv på stolta axlar. Tack Helge!

Nordanstigs spelmanslag
Nordanstigs spelmanslag bildades 1952 på initiativ av Helge Nilsson. Till sin hjälp hade han bl. a. Edvard Strid, Göte Söder och Johannes Söderberg.

Det var en uppoffring av tid, pengar och kraft att samlas till övning, men man hade ju det stora gemensamma intresset - låtarna!

"De är för oss, sa Helge, som pärlor i ett dyrbart smycke. De måste behandlas med finkänslighet. Nästan som människor, ty varje låt har sin personlighet".

Och på den vägen är det. Spelmanslagets gemensamma uppgift är att ta till vara och förmedla den gamla fiolmusiken från den egna bygden. Den musik som för 150 år sen förmodligen var det enda man kunde få höra ute på landsbygden förutom orgelmusik och psalmsång. Dåtidens rock o pop. Låtar spelade av storspelmän, bröllopsspelmän, sockenspelmän och av mindre ansenliga byspelmän vars enda uppgift var att roa byns ungdomar på helgdagskvällarna. Funktionell musik att användas vid bröllop och begravning, ceremonier och högtider, dans och lek.

Tider kommer och tider går, men spelmanslaget består. Medlemsantalet har varierat starkt, från 4-5 till ett 30-tal personer. Otaliga spelmän har kommit och gått och vi har ibland spelat hellre än bra.

Viktigast har ändå varit den sociala gemenskapen och att vi alla haft roligt. Tillsammans har vi representerat Nordanstig både inrikes och utrikes i olika kulturella sammanhang under 51 år, och överallt uppskattas våra gamla, fina låtar. Låtar som lever vidare i varje spelmanssjäl och som slår an en förtrollande ton i var och varannans hjärta.

Och glöm inte att dörren till laget alltid står öppen för den som delar vårt musikintresse.

O´tôrgs-Kaisa Abrahamsson, 2003.